"Det som slår mig mest är hur Åsa berättar sin berättelse -hon gör det med ödmjukhet, utan bitterhet, hon gottar sig inte i sitt elände, hon berättar precis det vi tål att höra".
-Lotta Zetterqvist, tjejzonen
Mitt förslag på tid är 2 timmar med en liten paus i mitten.Men jag har erfarenhet av både längre och kortare. Kom gärna med förslag! | Hör av er angående priser. De varierar beroende på omständigheterna.aasa.pehrsson(at)comhem.se |
Föredraget
Det finns tre varianter av vad jag brukar bli tillfrågad att genomföra. Jag är så klart öppen även för andra förslag.
1. Standardupplägget: Jag ägnar ena halvan åt att berätta om insjuknandet och sjukdomstiden, och andra halvan åt tillfrisknandet och den jag är idag. Eftersom jag fokuserar mer på identitet och roller än på någon specifik diagnos, är anslaget ganska brett.
2. Temaupplägget: Jag gör en något kortare introduktion av min historia. Sedan pratar jag kring det tema kunden önskat och belyser det utifrån mina erfarenheter. Exempel på teman kan vara "bemötande", "återhämtning", "hur kan man undvika tvångsvård", etc.
3. Seminarieupplägget: Jag gör en något kortare introduktion av min historia, sedan lämnas ordet rätt fritt. Frågor och dialogen mellan mig och åhörarna utgör resten av tiden. Detta har hittills varit mycket uppskattat både av mig och av publiken.
Generellt kring alla upplägg gäller följande:
* Jag fokuserar på vad som händer när man efter långvarig vård får en identitet som "psyksjuk". Därför handlar mitt föredrag mer om psykisk ohälsa över lag än om någon specifik diagnos.
Jag erbjuder alltså inga paketlösningar på hur man ska bemöta "självskadare", min erfarenhet är att det krävs lika många paket som individer för det. Däremot brukar jag få höra att mitt föredrag varit till hjälp i mötet med personer med långvarig psykisk ohälsa, oavsett problematik.
* Jag går aldrig in på obehagliga detaljer kring mina självskadehandlingar.
* Det lämnas stort utrymme för åhörarnas frågor och specifika intresseområden. Alla får alltid fråga vad de vill, ansvaret ligger på mig att avgöra om jag vill svara eller inte.
* Jag nämner aldrig namn på sjukhus, institutioner eller behandlare ur min historia.
* Syftet med föredragen är inte att smutskasta psykiatrin. Jag kan inte berätta min historia utan att nämna det som gått snett, men jag lägger ner stor vikt vid att framhålla det som varit till hjälp.
Jag kommer alltid rekommendera den som mår dåligt att söka vård,
och be den att inte vänta utan göra det nu.